Aktuellt >>
Aktuellt
ligger nere åtminstone tills webmaster hunnit lägga över hemsidan på ny
plattform. Hänvisar till Facebook och gruppen Näs socken, Gotland.
Hurvida nedan
gäller vet jag inte.
Pingis i bygdegården onsdagar kl 19.30.
Farmarlunch hos Vivianne
onsdagar kl. 12. Anmälan 489025.
Vill du väva i bygdegården?
Kontakta Mona 0736-107198.
Just nu se Havdhems hembygds-
förening.>>
Bli medlem i Näs
bygdegårdsförening.
Läs mer >>
| |
Välkommen till Näs
socken på södra Gotland |
Fiske och fiskelägen |
Läs om
att dra isnot. >>
Läs också om
Käutfångst (sälfångst). >> |
Nedan ett skolprojekt som kartlagt många av de gamla fiskelägen som
finns i socknen, varav en del är helt eller delvis försvunna idag.
Vi är mycket glada att kunna bjuda på denna godbit och tackar härmed
författaren (som tyvärr inte vill ståta med sitt namn här) för
lånet. Ljuvligt smekt av Östersjöns vågor och
omgiven av den förunderliga atmosfär som präglar den yttersta
utposten av den gotländska kusten, ligger Näsudden. Här har fisket i
alla tider haft en stor betydelse för sockenborna. När man vet att
det finns ca 10-15 små fiskelägen eller landstigningsplatser i
området, så förstår man hur viktigt husbehovsfisket var. I
jordeboken från år 1653 kan man läsa att samtliga 16 gårdar i Näs
skattade för "fiskie i Gröön- och Busswijck" (Graunviken - numera
Nisseviken och Burgsviken). Nisseviken fick förresten sitt nuvarande
namn av en lantmätare från fastlandet. Ortsbefolkningens hypotes är
att han helt enkelt inte kunde stava till Graunveik. Kanske lät det
inte heller tillräckligt svenskt, vem vet?
Inte bara fisket utan även stranden och havet gav en hel del, såsom
släke, säl och inte minst strandfynd. Sälfångsten hade stor
betydelse, sälprodukter användes till det mesta; köttet var inte att
förakta, pälsen blev till skor och kläder, späcket till impregnering
av bland annat oljeställ och tranet kunde ersätta linolja i
målarfärg. Det är inte heller så många år sedan staten slutade att
betala skottpengar för dem. Säljakten var alltså av mycket stor
ekonomisk betydelse, och det förekom en hel del bråk emellan
gårdarna angående jakträtten. Speciellt gällde detta näsrevet, eller
Fleisi, där några gårdar ansåg sig ha monopol på den lukrativa
fångsten. På 1600-talet åberopas "gammal hävd", vilket innebär att
de sydligaste gårdarna redan på medeltiden hade Fleisi som eget
sälfångstområde. 1693 gick ärendet till tinget, där det fastslogs
att gårdarna Olsvenne, Skåls, Lefvede, Botels och Sigvards "skola
allena thett kuutfiskerij på flisen bruka". Å andra sidan fick dessa
gårdar inte fiska säl på de andra gårdarnas vatten heller. Kronan
hade velat lägga beslag på sälfisket för att få in skatt, men efter
en mängd turer fick alltså gårdarna detta kungliga brev på sina
hävdvunna rättigheter att fiska säl på Näsrevet. Sannolikt gavs
detta kungliga tillstånd för att berörda gårdar hade så lite och
dålig jord att de inte skulle överleva annars.
Utmed Burgsvikens stränder har det (med undantag av Skärsbod, eller
Skär som uttalas med hårt "k") inte funnits några "riktiga"
fiskelägen utan bara enstaka fiskebodar. Man har dock alltid fiskat
med småryssjor och gör så fortfarande. På höstarna är sikfisket i
viken mycket livligt. Tidigare drogs det, efter isläggningen, mycket
isnot. Främst efter gädda, men en och annan sik följde säkert också
med. |
 |
Stangbod Börjar man sin vandring längst inne
i Burgsviken, träffar man först på Skärbod (första bilden), följt av Östbod. Därefter kommer man fram till
Stangbod (andra bilden). Här (i slutet av 1800-talet hette det Stångbod) kan man
tydligt se hur kustlinjen förändrats under årens lopp. Länningar som
en gång legat vid strandkanten, har med tiden och landhöjningen
slammat igen varför man flyttat dem längre och längre ut. |

 |
Stäugyl Fortsätter man vandra utefter kusten träffar man på
Stäugyl. Här finns en nästan naturlig hamn, som är lite djupare än
de länningar som finns längre in i viken. Där kan man använda lite
mer djupgående båtar och inte bara flatbåtar. Om Stäugyl kan även
berättas att när ägaren en gång ville bygga om vid fiskeläget, så
att det i stället för tre bodar skulle bli två kvar, fick hon först
avslag på detta med motiveringen att det då skulle komma att räknas
som tättbebyggt område.
|

 |
Mellan Stäugyl och Bodudd ligger Austerudd. |
 |
Bodudd Längst ut på Näsudden har vi så Bodudd, med endast
en strandbod. Bodudd ligger på Näslandet, vid Burgsvikens inlopp.
Cirka en kilometer utanför uddens spets finner man en liten holme
som kallas Grundet. Vid Grundet finns ett skär, där näsborna förr i
tiden bedrev ett omfattande sälfiske. Detta skär kallas Fleisi och
där har även strandat märgbåtar.
Att det tidigare förekommit mycket säl i området visar bland
annat namnet Kutård. Detta är en liten udde på sydsidan Näsudden,
där sälarna tydligen brukade komma upp. Runt Fleisi fiskades också
strömming. Som på många andra ställen runt Gotlands kuster hade
strömmingen ett lokalt namn, här kallades den "fleisgubbar". På
andra håll kallades den, särskilt på höstarna grova strömmingen, för
"landbaggar" eller kort och gott "sild".
|

 |
Vakti När
man rundat udden kommer man in mot Klasbod och Vakti. Vakti är ett
något större fiskeläge med betongbrygga där man kan gå in med lite
större båtar av kuttertyp. På kartor från 1800-talet benämns dessa
som Klasården och Vaktården. Vakti ligger vid Leinakarsveik (Linåkersvik),
där fanns på 1700-talet en vårdkase. Namnet Vakti återfinns bland
annat i Hablingbo, även här fanns en vårdkase. "Vakti" kallades den
stege eller "klivstång" som stod bredvid kasarna. Ordet vakt
förekommer också i sammansättningen "vaktstangi", vilket var en
lysstång med klätterpinnar som användes för att klättra upp och
tända brandjärnet (källa: Säwe). Det står ett fåtal bodar i Vakti,
helt utlämnade till väder och vind. Här ser allt säkert likadant ut
som det alltid gjort. Vakti avsattes som allmänning och fiskeläge i
början av 1800-talet. Tidigare fanns ett äldre fiskeläge strax söder
om detta. |




|
Grunnar Det största fiskeläget i Näs socken är Grunnar
(även kallat Grundårdi, Grundården, Västargrunn). Detta ligger rakt
söderut från Nissevikens mynning. Som på många andra platser har
lantmäteriet försökt byta ut det gamla namnet. Västergrunnar skulle
bli Grundården, men ortsbefolkningen använder fortfarande det gamla
namnet, eller kort och gott Grunnar alternativt Grunnände. När
fisket ändrade karaktär på 1930-talet och man gick över till större
båtar (kuttrar), blev detta det fiskeläge som Näs socken satsade på.
Tidigare hade man mest sysslat med husbehovsfiske här. Men
allteftersom Vakti slammade igen och båtarna blev större, utökades
verksamheten vid Grunnar och det blev mer frågan om yrkesfiske. På
1960-talet sköt dåvarande Havdhems kommun till pengar, så att en
riktig hamn kunde byggas. På så sätt räddades åtminstone en del av
fisket här. Det blev alltmer ovanligt att lantbrukare också var
fiskare och man köpte istället fisken av yrkesverksamma
heltidsfiskare. Dessa socknens fiskare utgick inte bara från
Grunnar, utan även från fiskelägena i Vamlingbo, Grötlingbo och Eke
beroende på hur fisken gick till. Fiskevattnen för vik- och
fjälfiske var goda både i Burgsviken och Nisseviken.
|



|
Nisseviken ligger på gränsen mellan Näs och Havdhem
Kallades förr
Gröönwijken och var under 1700-talet känd för den rikliga tillgången
på strömming. Alldeles särskilt i det så kallade Graunveikshule, där
den vårlekande strömmingen gick till. "När gauken ropar i Marlund'n u
björklauen är som råttåirå, da kalvar Graunveiki",
sade man. Som ren kuriosa kan nämnas att det flam-/holländska ordet
wijk
uttalas "vejk". Idag bedrivs endast fritidsfiske här. Det gamla
fiskeläget Marbodar är omvandlat till fritidsområde och kallas
vanligen Nissevikens fritidsby. På 1700-talet hade Marbodar gott
rykte för sitt goda sillfiske, man hade speciella nät för detta
fiske som bedrevs på grunt vatten. Den långgrunda stranden som
saknade naturligt skydd och hamn, kunde endast trafikeras av
grundgående båtar. Här har endast " länningar" funnits. Under
1930-talet byggdes dock en träbrygga med stenkistor. De sista
yrkesfiskarna lämnade hamnen 1950.
Namnet Marbodar
kan eventuellt härledas till det latinska "mare"
(hav). Men man bör också notera det gotländska uttrycket "näti gar i mar" , som betyder att näten/garnen
löper samman på grund av ström. Det är ju vanligt att gamla namn kan
förklaras på flera olika sätt.
|

 |
Upp |
|
| |
|